3 månader

Idag är det den 18:e november, vilket betyder att det var 3 månader sedan jag lämnade mitt liv i Sverige för ett år.
 
Mina tre månader här har utan tvekan varit extremt konstiga och annorlunda, men också helt fullkomligt fantastiska. Jag har träffat nya människor, lärt mig saker jag aldrig skulle ha lärt mig i Sverige och fått djupare förståelse om hur världen fungerar. Under min tid här har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv och om världens, och framförallt mitt värdlands, folk. Jag har lärt mig att kulturen jag växt upp i är helt annorlunda gemtemot kulturen 6000 km bort. Att gå från att alltid vara nära någon som talar mitt modersmål, och som vet vad Kalle Ankas Julafton, fika, fredagsmys, lördagsgodis och allsång är för något, till att bo ett världshav åt ena hållet, och en kontinent åt andra, bort från alla jag kände för tre månader sedan. Det är ett ganska stort kliv från tryggheten jag växt upp i, att bo i samma stad under hela min barndom.
Att folk frågar frågor om Sverige som jag tycker är underliga, och tycker att alla borde kunna svaret på, har gett mig många tankeställare. För hur mycket vet jag egentligen om världens länder? Visst, de stora länderna som man hör mycket om vet nog alla iallafall några saker om, men när det kommer till kritan så vet jag inte mycket alls (och i vissa fall faktiskt ingenting) om många världens nära 200 länder. Alla dessa frågor har gett mig perspektiv på det landet jag kallat mitt hem i över 17 år, eftersom att jag har fått dessa frågor som jag aldrig fått förut, och därför aldrig egentligen tänkt på. Lite konstigt är det att genom att flytta till ett annat land, så lär jag mig saker om stället som jag flyttat från.
 
Människorna som jag har träffat har bemött mig med stor värme och välkomnat mig med öppna armar. Det känns som om jag har känt vissa av de i en evighet. Ta min nuvarande värdfamil, Familjen Inz, som ett exempel. Att jag  för tre månader sedan bara pratat med dem genom några enstaka mail är helt galet att tänka på. På bara 92 dagar så har jag blivit en del av deras familj. Bara nu i helgen så tänkte jag på hur galet det är att trots att vi är så nära varandra, så har de aldrig har träffat min svenska familj, och heller aldrig satt sina fötter i mitt hemland. 
 
Och visst saknar jag mina vänner och min familj, men jag vet att jag kommer att träffa dem igen. 
 
Här är en sammanfattning av början av mitt år:
 
Mitt äventyr började officiellt på morgonen den 18/8, på Hotell Arlandia (även fast jag kvällen innan hade sagt hejdå till alla jag känt fram till den tidpunkten). 
 
Efter en hel dag av resande så kom jag äntligen fram, och trots att min kropp var utmattad så var jag mitt sinne fyllt av energi och nevositet. Jag blev välkomnad av mina två första värdfamiljer, som jag aldrig träffat förut. Nu när jag sitter här och skriver så tänker jag tillbaka på tiden innan jag åkte, och på själva resa, med ett leende på läpparna, för trots att jag var skraj som tusan, så lät jag inte det komma mellan mig och min dröm. 
 
Under min tid här har jag:
 
Börjat i Bedford High School,
 
gått med i ett amerikanskt cheerleadinglag,
 
 fått vänner från världens alla hörn,
 
 besökt osannolika platser jag aldrig skulle ha gissat att jag skulle besöka (men som jag är extremt glad att jag gjorde),
 
besökt historiska platser jag hört mycket om,
 
sett vackra landskap,
 
 
utforskat nya platser,
 
känt mig amerikansk,
 
och känt mig svensk.
 
Jag har upplevt så många saker, träffat så många intressanta människor och lärt mig så mycket, och jag ser fram emot resten av mitt år.
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0