Idag har jag varit i USA i 13 dagar, vilket betyder att det var två veckor sedan som jag såg min familj. Det är det längsta någonsin som jag har varit utan dem. 12 dagar har varit rekordet innan (efter att jag hade varit på ett kollo).

 

Självklart känns det extremt konstigt, men vi har skypat en gång (ska göra det igen idag) och skriver sms då och då så jag är ju inte avskärmad från dem. Jag är just nu väldigt gad över att jag lever i den tiden som jag gör eftersom att en av mina kontaktpersoner i Sverige som var utbytesstudent på 60-talet fick skicka brev (det tog nästan en månad att få svar sa hon).