Tri meet

I onsdags hade jag ett track meet mot Wayland och Cambridge: ett tri meet helt enkelt.
 
Här kommer några bilder, som vmamma Christine tog, både från vårt första meet och onsdagens.
 
 Från det första:
 
Förbereder mig inför 200m.
 
Jag började längst bak, så riktigt så långt efter var jag inte.
 
 
 
Onsdagens meet:
 
Jag och Deanna.
 
Vi har på oss de nya träningsoverallerna. Deanna har på sig byxorna och jag har på mig jackan. Bättre bild kommer senare.
 
 
 
En del av the Jav Squad
Från vänster: jag, Deanna och Kendall.
 
Jag körde varsity i både javelin och diskus. Jag kastade 56.1 ft i diskus, vilket tydligen var väldigt bra (speciellt med tanke på att jag inte fått så mycket träning).
 
 
 

Boston Marathon etc

På söndagen när jag vaknade så gjorde mina ben ännu ondare, så Sav gav mig ibuprofen. Vi åt frukost (french toast bagels), och vid 11:30 så hämtade Patti mig. 
 
Klockan 2 så åkte vi till Concord för att hämta upp Laureline (utbytesstudent från Frankrike) som åkte tåg från Fitchburg till Concord. Hon bor i Greenfield (western Massachusetts), men tåget går inte ända dit. Så hennes värdamma skjutsade henne till Fitchburg. Dock så blev det ett missförstånd med ankomsttiden: jag trodde att hon skulle anlända 2:18pm, men det var 2:57pm istället. Så jag och Patti gick in i närliggande butiker. Jag tror att jag har skrivit det tidigare, men i Concord så finns inga butikskedjor, endast lokala affärer/boutiques. Så de är, små, gulliga och har intressanta saker. 
 
Anledningen till varför Laureline kom var för att jag bjudit med henne till att cykla Boston Marathon (26.2 miles/42km). Man börjar cykla vid midnatt och kommer fram till the finish line inne i centrala Boston runt 2-3 på natten. Vi skulle sova hos Ann (äldre värdsyster) i hennes lägenhet 2 miles från the finnish line.
 
Laureline anlände, och vi blev avsläppta vid Bedford Farms. Jag och Laureline köpte glass (Moose Tracks (min favoritsort)). Vi gick tillbaka till huset medans vi åt glass och pratade. 
 
 
Vi gick förbi den lokala bilaffären, och såg denna pärla. Denna minibuss skulle vara perfekt att bila genom USA med, vilket nog är mångas dröm. 
 
När vi gick in på min gata så blev vi mötta av en främmande hund. Han följde efter oss fram till huset och ville följa med oss in, men såklart så lät vi inte honom göra det. Colleen berättade att det var vår grannes hund, som ibland smiter ut...
 
Jag och Laureline satt utomhus, drack saft och snackade. VI provade cyklarna genom att cykla runt kvarteret.
 
 
 
Vi packade våra övernattningsväskor.
 
 
Vi gjorde oss redo att åka, packade in cyklarna i bilen och gav oss iväg mot Hopkinton (starten).
 
 
Patti, Jim, Colleen, Ann, Casy (Anns vän), Laureline och jag åt middag på TJ's (jag åt lasagna and meatballs). 
 
Efter middagen så åkte jag, Colleen, Laureline och Patti bil upp till startlinjen (2 miles up the road).
 
 
 
 
 
Jag, Colleen och Laureline cyklade ner till TJ's, där vi mötte upp med Ann och Casy som också skulle cykla.
 
Team Christmas Tree
 
 
Casys cykel blinkade i regnbågens alla färger.
 
Klockan 11:30 började vi cykla. Vi kom ca 2 miles innan en kille bad om hjälp att fixa hans punka på cykeln. Vi hjälpte honom, och fortsatte vidare. 
 
Vi stötte på en man från Bedford som blastade musik från sina högtalare. 
 
Det måste ha varit 2000 cyklister där. Det går ett tåg från South Station till Hopkinton, som anländer efter midnatt, så det var många som kom efter oss och cyklade om oss haha.
 
Laureline
 
 
Det var så coolt. Man såg cykellampor överallt, och vi cyklade genom förorter, skogsområden, universitet, shoppinggator, motorvägsavfarter, downtown Boston mm.
 
 Jag kunde inte sluta tänka på att folk faktiskt springer det här. Vi som blev trötta av att cykla...
 
Laureline igen, Colleen i bakgrunden till vänster.
 
Boston College. Ser ut som Hogwarts.
 
Vi cyklade uppför Heartbreak Hill, en känd backe som krossar marathonlöpares hjärtan, eftersom att den består av en lång backe, en kort raksträcka, och sedan ännu en lång backe. Folk får kramp där/tappar all energi, och blir allmänt nere eftersom att man tror att det värsta är över efter den första backen, och sedan måste ta sig uppför ännu en lång backe.
 
Vi passerade en massa spårvagnrälsar, och vid ett ställe så var det många spår som löpte om varandra. Det var voluntärer som stod och sa "watch out for the train tracks", men såklart så var det våghalsiga människor som ignorerade varningarna, cyklade över rälsen med fel infallsvinkel och for i backen. Inte någon i mitt gäng dock, för vi använde våra hjärnor och ögon och kollade vart vi åkte.
 
Inne i Boston City. Laureline har cykeln med rött bakhjul.
 
 
Vi kom fram till startlinjen 2:27am.
 
Jag och Colleen
 
 
 Mållinjen
 
Från vänster: Laureline, jag, Ann, Colleen och Casy.
 
Trött och utmattad
 
Vid mållinjen.
 
Jag och Laureline
 
 
 
 
Vi cyklade 2 miles till Anns lägenhet, gjorde oss iorning för att sova, och somnade runt 4-tiden. Jag och Laureline sov i vardagsrummet (jag på en madrass, Laureline på soffan).
 
Dagen efter så vaknade vi 10:15, och gick ut direkt för att kolla på rullstolsmarathonet. Vi gick 2 minuter bort till stället där de passerade.
 
 
Marathonbanan och the T (namnet för tunnelbana här).
Det var också militärer som sprang.
 
Rullstolsåkarna började klockan 8, medans tjejerna börjar 9 och killarna 9:30.
 
Vi gick tillbaka till lägenheten och åt en brunch som bestod av våfflor, quiche och apelsinjuice.
 
 
Anns vänner var också där.
 
 
Jag har många videor från marathonet/cykelturen, som jag kan visa för folk när jag kommer hem.
 
Vi kollade lite av marathonet på TVn, och när vi såg att the runners var nära oss så sprang vi ut till barikaderna igen. Nu var det jättemånga åskådare där.
 
Filmteamet
 
Ledande truppen
 
Alla som vi såg var så vältränade, det var galet. Många var också väldigt korta.
 
Det började regna, och jag, Laureline, Colleen och Ann gick tillbaka till lägenheten. Jag, Colleen och Laureline skulle ta the T till the finnish line (inget löpande för oss). Laureline skulle åka hem klockan 4:20, så hon tog med sin ryggsäck.
  
Utsikt från the T.
 
By the way så springer Addie i min class marathonet för att samla ihop pengar åt Family Reach (ger pengar åt familjer som har barn med cancer).
 
Boston Strong. 26.2 står för längden i miles.
 
Det var en jättelång kö att komma in till the finish line, för säkerhetsvakter kollade igenom allas väskor. Så vi försökte oss inte på att komma in, för det regnade mycket. 
 
Istället så tog vi the T till Boston Aquarium, som ligger precis vid vattnet i Downtow Boston. Jag älskar Boston, det är en sån vacker stad.
 
 
 
 
 
Vi var ganska så utmattade haha.
 
Ingången till Aquariumet.
 
 
Det var gratis för oss, för vpappa Jim är medlem.
 
De hade Sydafrikanska pingviner där.
 
Små bebisar
 
Vi hittade Nemo
 
 
Ovanför the Grand Tank
 
Boston Harbour
 
 
 
Vi klappade rockor. Vissa rockor svävade fram till ens hand och ville bli kelade med. De var jättesöta, de såg ut som glada pannkakor. 
 
 
 
 
Jag köpte ett par solglasögon för 9.99 dollar och ett vykort i shoppen.
 
Jag gick också in i en annan affär, där jag köpte fler vykort och en present till en person hemma i Sverige.
 
Efter det så gick vi till Faneuil Hall Food Market. Jag köpte en Starbucks kaffe och en cream cheese french toast bagel.
 
Vi satte oss på övervåningen.
 
 
 
GO RED SOX!
 
Starbucks-karta
 
New Englanders är galna i bagels. Jag kommer att sakna alla olika typer av bagels när jag kommer hem...
 
 
Det var en 9-årig kille som spelade musik där. Han spelade piano, munspel saxofon och sjöng. Han var jätteduktig.
 
Efter det så kollade vi runt i de olika stånden utanför Faneuil Hall.
 
Efter det så gick vi till North Station under TD Garden, där Laurelins tåg gick från. Vi sa hejdå, och bestämde att vi skulle ses i mitten av maj. 
 
Jag och Colleen tog the T tillbaka till Anns lägenhet. Marathonet var fortfarande i full gång. Nu var dock folk som promenerade. Vi stannade till och kollade lite till på marathonet, och gick sedan till lägenheten. Patti hämtade oss, och vi sa hejdå till Ann. Jag var i baksätet av the van, och jag behövde ligga ner så jag passade på att sova. 
 
 
Vi tog med mat från Luigi's hem. Jag åt Chicken Parm (kyckling i tomatsås med pasta).
 
Jag bloggade, och gick och la mig.
 
Idag (tisdag) hade jag track från 10-12. Senare idag ska jag följa med Colleen och Kelly och hjälpa dem att välja prom dresses.
 
Imorgon har vi ett track meet mot Cambridge och en annan skola inne i Boston. Efter det så ska jag och Dunleas åka bil till Washington DC och vara där tills på söndag. Jag ser fram emot det jättemycket.
 

Vecka 36

Måndag: Jag körde jav på trackträningen, och efteråt så satt jag och Sav i gräset och väntade på att bli skjutsade tll bilverkstaden av Savs mamma Claudia. Vi hämtade Savs brorsas bil och körde till Chipotle, där det var en fundraiser för vårt track team. Fundraiser = en del av dagens vinst går till vårt lag. Vi tjänade ihop drygt 800 dollar. Jag beställde en burrito.
 
Efter det hade vi tournament från 6-8, så jag och Sav åkte tillbaka till skolan. 
 
Tisdag: Idag var det The Shakespeare Festival, så jag och min dramaklass spelade upp våra pjäser som vi har jobbat på i flera månader. 
 
 Vi hade specialbeställda tröjor, som kostade 10 dollar vardera.
 
 
 
 
Jag spelade Juliette (Romeo & Julia/Juliette), Olivia (The 12th Night) och Horatio (Hamlet).
 
Festivalen bestod av olikakorta scener ur Shakespeares pjäser. Varje scen hade en eller flera av de seven deadly sins som tema.
 
Romeo (Isabel) och Juliette (jag).
 
VI spelade upp alla scener fem gånger (vi körde hela festivalen varje block). A-block var hemskt, men resten av dagen gick gaziljoner gånger bättre.
 
Översta raden från vänster: Jessica, Caitlin och Ruby
Från vänster: Chris (ljuskillen), Theresa, jag, Seda, Adriana, Giulia, Azure, Victoria, Isabel, Meg och Gaby.
Nedersta raden: Mahika.
 
 
Vi som medverkade i festivalen hade inga lektioner den dagen. 
 
Resten av skolan gick och kollade på våra uppträdanden under sina engelskalektioner.
 
The drama department bjöd på pizza och läsk.
 
Efter skolan så hade jag mitt första track meet. Track meet = tävling.
 
En hemsk bild som får mig att skratta varje gång jag tittar på den, så jag tänkte dela med mig av den. Fotografen är Colleen. Rachel och jag är med på bilden.
 
Vi alla värmde upp med ett varv runt the track (tradition). Längst framme så skymtas the Swag Flag.
 
Det gick inte direkt bra för mig. Jag sprintade 200m, något som jag aldrig provat på förut, så jag visste inte hur mycket energi som jag skulle lägga ner i början. Dessutom så var jag inte 100% återställd från att vara sjuk.
 
På jav så kastade jag ganska så dåligt där med. 
 
Jag hann inte kasta diskus, för jag skulle iväg på ett utbytesstudentmöte för outbound students (de som åker från USA till ett annat land). Jag och Karen skulle vara där och prata om livet som utbytesstudent/svara på frågor. Melinda hämtade mig, och hon hade med sig Noah i sin bil. De hade med sig två pizza slices åt mig. 
 
Mötet var i Boxborough, ca en halvtimme från Bedford.
 
Rotary bjöd på middag. Jag beställde en blue cheese burger.
 
Det var ca 15 personer där, varav 3 var outbound students. De hette Greg, Anne och Sarah. Vi snackade och vi alla klickade.
 
 
Jag och Karen fick presentera oss själva och svara på frågor. Den svåraste frågan jag fick var om kulturkrockar, och vad för kulturkrockar jag har råkat ut för. Jag fick tänka ett tag, för jag behövde hitta ett bra sätt att förklara utan att bli missförstådd och förolämpa någon. Jag sa att vänner är den kulturkrock som var svårast för mig. Definitionen av vänner i USA är annorlunda än vad vänner är i Sverige. 
 
Jag gav också tips. Mitt tips till de som ska åka är att säga ja till alla erbjudanden (om de inte är farliga förstås).
 
Hela mötet fick mig att tänka tillbaka på när jag var på utbytesstudentmöten hemma i Sverige. Det känner som eoner av tid sedan, en helt annan tidsålder.
 
Jag gav ut mitt visitkort till utbytesstudenterna, och skrev ner min blogadress. Så om ni läser detta; hej!!
 
På vägen tillbaka så hade jag och Melinda en väldigt djup konversation om allt möjligt. Det känns som om vi är på samma plan och nivå när det gäller det mesta, vilket är väldigt skönt och bra. 
 
Onsdag: De visade den tredje Mr. BHS videon under BHS Live, så om ni klickar in på facebooksidan som jag länkade till förut, så finns det länkar till youtubevideorna.
 
Jag, Kristen och Maddie var utomhus under BritLit-lektionen, eftersom att det var fritt arbete. Vi åt också lunch utomhus, för det var runt 20 grader C.
 
Under x-block så hade alla seniors ett mandatory meeting om vad som skulle hända resten av tiden som vi har kvar i skolan. Vi har bara 22 skoldagar kvar.
 
Vi har Mr. BHS, Senior Scavenger Hunt, Prom, Graduation, Prep for Graduation, lämna tillbaka iPads osv.
 
Det var också exakt två månader tills jag lämnar Bedford.
 
Track: Jag kastade diskus och tränade i the weight room.
 
Efter det så gick jag och Sav till Bedford Farms (glasstället).
 
Jag beställde Moose Tracks (vaniljglass med peanut butter cups och fudge).
 
Glass i stora lass
 
 
Storleken på den där glassen är small. 
 
Vi väntade i skolan på att Poetry Slam skulle börja. Poetry Slam hålls årligen, och man kan skriva upp sig på att antingen tävla i tävlingen eller bara läsa sina dikter i the open mike. Jag läste inte något, utan var bara där för att kolla.
 
Vi satt och väntade vid mitt skåp.
 
Klockan 7 började det.
 
Man fick skriva på ett plakat där:
 
Det kostade 3 dollar att komma in. Vi blev bjudna på snacks.
 
Dana S och Mike M höll i det hela.
 
De hade en guest speaker där. Han började med att säga åt alla att ta fram sina mobiler och skriva två dikter: en haiku och en vanlig dikt. Vi fick fem minuter på oss. 
 
Efter det så sa han att han tyckte att det var för få som ställde upp i tävlingen, så han frågade om några frivilliga ville läsa upp sina nyligen gjorda dikter. Sav och Cam ställde upp. Sav läste en haiku som hon skrivit om mig haha.
 
The guest speaker läste några av sina dikter. Han var verkligen skicklig på att framföra sina dikter. Jag blev tårögd. Han pratad emycket om the Black Lives Matter-movement och om Ferguson. 
 
Dana S läste sin dikt om varför hon rakade av sig sitt hår och donerade håret till en förening som gör peruker till barn med cancer. Hon vann, för hon var fantastisk.
 
Efter poetry slamet så hämtade Indigo mig och Sav, och de släppte av mig hemma. I bilen så snackade vi om hur synd det är att jag lämnar Bedford i början va sommaren, eftersom att då så kommer jag missa en massa kul under sommaren. Detta fick mig att vilja komma tillbaka till BEdford efter Kalifornien och NYC, men det kan bli lite svårt eftersom att jag inte vet vart jag kan bo...
 
Torsdag: Under MAH så pratade vi om the Cold War, och atombombens inverkan på kulturen. Tex så lärde jag mig att konceptet "teenagers" skapades under den tiden. Detta eftersom att "product-hungry, pleasure seeking individuals are perfect to inhabit a world that could be blown up at any moment". Så hela "live in the moment"-saken är en biprodukt av atombombshotet.
 
Jag fick också reda på att varje i princip varje generation har en "ny" åldersgrupp. När de som just nu har ungdomar som barn var små så var den nya åldersgruppen "todlers/spädbarn". Nu är den nya åldersgruppen "tweens".
 
Efter Latin så stannade jag kkvar under rasten för jag hade varit borta några lektioner och missat några viktiga anteckningstillfällen.
 
Under dramalektionen så kollade vi på Moulin Rouge. 
 
Jag och Theresa under dramalektionen.
 
 
Under track så provade jag på höjdhopp, och det var kul. 
 
När jag kom hem så tillbringade jag hela kvällen med att göra forensics homeworks.
 
Vi åt Dinner Americana: sliders (små hamburgare) och mac n cheese.
 
 
Fredag: Idag var det 20 skoldagar kvar.
 
Jag och Theresa. Vi matchar (typ)
 
Deanna, jag och Theresa
 
Jag har by the way blivit solbränd (den typen av solbränna som gör en röd). 
 
Efter track så åkte jag och Colleen hem. Klockan 7 så kom Theresa, och vi alla tre åkte till AMC Burlington för att kolla på The Longest Ride. Såklart så var den slutsåld när vi kom dit, så vi bestämde oss för att kolla på The Woman In Gold istället. 
 
Vi köpte snacks. Dock inte vad vi svenskar kallar bio snacks, utan här så kan man köpa korv, hamburgare, pommes, nachos osv.
 
Jag beställde pommes, Theresa nachos och Colleen pop corn.
 
Filmen var så mycket bättre än jag trodde den skulle vara. I början var jag väldigt skeptisk, men jag gav den mest en chans för att Ryan Reynolds är med i den. Men den visade sig vara väldigt bra.
 
Efter filemn så fick jag en stor överaskning.
 
Det började med att Theresa agerade lite annorlunda. Hon gick in på toaletten och var där ett tag, nästan som om hon ville vinna tid. Sedan så kom hon ut och vi började gå mot bilen. Vi kom fram och jag satte mig i bilen. Helt plötsligt så var Josh där, med en skylt och ros, och frågade om jag ville gå till Prom med honom. Jag sa ja.
 
Swedish Fish är en godissort, och han skrev "prom" genom att klistra fast Swedish Fish.
 
Efter den väldigt överaskande overaskningen så åkte jag Theresa och Colleen till Barnes & Noble, där vi köpte Starbucks. Jag beställde en White Chocolate Mocha.
 
Mitt namn, tydligen.
 
 
Har man verkligen gått till Starbucks om man inte tar en massa bilder? Svar nej.
 
Efter Starbucks så åkte vi klockan 10:30 tillbaka till Bedford. Vi stannade vid CVS, där jag köpte en lypsyl.
 
Efter det så åkte vi till en lekpark där vi gungade lite. Tydligen så heter gunga tvilling "married" här...
 
Efter det så gick vi till the football field och la oss ner mitt på planen och kollade på stjärnorna. Jag såg en fallande stjärna. Såklart så låg jag ju där och tänkte på att stjärnhimlen som jag ser i Boston är samma som jag såg när jag kollade på stjärnhimlen i Stockholm.
 
Star gazing
 
Första gången som vi skulle ta en bild så var vi inte beredda på blixten, så det här blev resultatet haha. Inte den bästa bilden direkt... Även denna bild delar jag med mig av för att jag fick ett gott skratt när jag såg den.
 
 
Lördag: Jag, Colleen och Jim cyklade in till Boston (Sommerville/Cambridge).
 
Det var så jobbigt haha. 
 
Vi cyklade på en biking trail som är 200 miles. Dock cyklade vi "bara" 14 miles dit och 14 miles tillbaka. Sammanlagt så var det 28 miles/45km.
 
Vi började klockan 1:30pm
 
.Detta är Minuteman Bikeway. Dock cyklade vi lite längre än till Alewife.
 
Det var mycket folk ute. Det var varmt och soligt (20 grader C).
 
Jag och Colleen.
 
Uncle Sam's Plaza i Arlington. Inspirationen till Unlce Sam kommer från Arlington.
 
När vi kom fram till Sommerville så köpte vi glass vid JP Lick's (glasställe).
 
 
Jag testade Peanutbutter & Jelly glass. Intressant smak, smakar precis som PB&J, men det var inte riktigt min grej. Jag köpte en Cookies 'n' Cookie Dough glasstrut istället.
  
 
Påvägen tillbaka till BEdford så hörde vi kanonskott. Det visade sig att i elxington så gjorde de ännu en battle reenactment. Lexington är en av USAs mest historiska samhällen dock, så jag blev inte alltför förvånad haha.
 
Vi stannade till och kollade ett tag.
 
 
Man ser kanonröken och en häst mellan träden.
 
 
Vi fortsatte vår cykeltur hemmåt. När jag kom hem så var jag helt slut, och jag hade ont i benen.
 
Sav hämtade mig eftersom att vi hade bestämt att vi skulle ha en sleepover. Vi åkte till McDonald's (jag behövde cheeseburgare och pommes efter cykelturen). Vi satt där och pratade ganska länge, och sedan åkte vi hem till henne och Indy. Vi pratade och kollade på Spiderwick (jag hade aldrig sett den filmen förut). Klockan 9pm så åkte vi för att hämta upp Indy från Market Basket (där hon jobbar). Vi skulle också hämta upp Eric, en kille som också jobbar där. Jag och Sav väntade i en halvtimme i bilen och pratade och lyssnade på musik. Jag kommer att sakna sådant i Sverige, eftersom att ingen egentligen använder bilen som något annat än att ta sig till en destination. I USA så hänger man i bilen/bara kör runt och snackar. 
 
Vi släppte av Eric där han bor, och åkte till the old nunnery. I oktober, runt halloween, så hade vi snackat om att vi borde åka dit. Sav och Indy hade redan varit där, men ville visa mig. Det är ett läskigt kloster. I närheten så finns det ett skjul där fem nunnor hängde sig. Vägen dit är kass, så man måste köra jättelångsamt. Vägen är omringad av tät, mörk skog. På natten så händer skumma saker där. Vid klostret så finns det en creepy staty. En av punkterna på the Senior Scavenger Hunt list kommer förmodligen vara att man måste nudda statyn och nudda dörren till klostret. 
 
Vi överlevde, och åkte hem till Sav och Indy.
 
Jag och Sav kollade klart på Spiderwick, och började kolla på Stardust. Mina ben gjorde jätteont (även fast jag låg ner stilla).
 
Hennes katt älskar mig.
 
Vi somnade medans vi kollade på filmen.
RSS 2.0