Två månader

Idag är det exakt två månader kvar till den 15:e juni, mitt preliminära avresedatum. Det datumet närmar sig med stormsteg, och jag har blandade känslor inför hemresan. Visserligen så kommer jag att resa runt i USA innan jag återvänder hem till Sverige, men det kommer att vara den sista dagen i Bedford på obestämd tid.
 
I skrivandes stund så är jag nära till tårar. Jag har så många saker som jag vill uppleva, och så många människor som jag inte vill lämna. Som kontrast till detta, så vill jag träffa de vänner och familj som jag har hemma i Sverige.
Jag älskar mitt amerikanska liv, men mellan varven så saknar jag den svenska kulturen, och sätten som svenskar är på. Jag kläms mellan kulturen som jag är uppväxt i, och kulturen som jag under mitt år blivit en del av. Jag är fast mellan två skilda världar, och det finns inget sätt för mig att konvergera mina två liv. 
 
Idag fick jag reda på att jag har 22 dagar kvar i Bedford High School. Även detta har jag blandade känslor inför. Visst, det är skola, och de flesta tonåringar ser sin skola som ett fängelse. Dock så har BHS varit en väg att leva min dröm, och BHS har varit ett sätt för mig att vara fri. När dagen då jag behöver säga hejdå till skolkorridorerna kommer så kommer det att vara ett farväl med tårar i ögonen.
De sista minuterna någonsin som en elev i BHS så kommer hela class of 2015 att samlas i the gym för att räkna ner tiden. Jag vill inte ens tänka på känslorna som kommer att forsa genom mig. Lättnad; att jag klarade det. Att jag överlevde mitt år som en senior i en amerikansk high school. Sorg; att min tid som elev där är över och att min tid som en Rotaryutbytesstudent snart kommer till sitt slut. Bedford High har blivit så mycket mer än ett ställe dit jag går för att lära mig. The Bucs Spirit, alla minnen, mina klasskamrater och mina lärare kommer alltid att vara det som gör BHS till MIN high school. 
 
När jag kommer tillbaka till Sverige så kommer jag att vara en annan Evelina än den tjej som den 18:e augusti 2014 lämnade sitt hemland för att uppfylla sin dröm. Jag har förändrats, men på alla de bästa sätten.
Marianne Ahlberg
2015-04-16 @ 23:40:51
URL: http://mahlberg.blogg.se/

Förstår precis hur det känns. Men världen har blivit så liten så du kommer kunna hälsa på dem ofta. Jag ska ju på min 50 th reunion nästa år. Det är häftigt! Styrkekram

Svar: Tack och kram!!
Evelina

Anonym
2015-04-18 @ 19:44:40

Gud vad fint inlägg! 💜

Svar: Tack, det värmer <3
Evelina

Martin
2015-04-21 @ 21:11:30

Åh vad du skriver fint. Ögonblicken försvinner men du har minnena kvar, och vännerna att dela dem med.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0